Självgoda barn med viss smak för nyponsoppa

Jag gör det nu och har alltid förespråkat ett slags självdestruktivt beteende för oss människor. Dvs ett beteende som innebär att man inte behöver bry sig så mycket, att man slutar oroa sig och att man ibland faktiskt får vara egoistisk, svinig och lat.

Det är nu fjärde gången idag som jag hör spotifyrekamen från "soberliving.se", tillslut bestämde jag mig för att undersöka närmare och hittade precis det jag inte ville se. En hemsida i sammarbete med en nykterhetsrörelse för ungdomar.

Hela idén med sådana ungdomsrörelser är att man med godis, t-shirts och diverse småsaker lockar barn till ett sätt att umgås, ett sätt att se omvärlden på och ett gäng som minsann kan ha kul utan alkohol.

Inget fel med det, det är bara störande när man ska få det spottat i ansiktet. Dvs vilket as jag är som gärna dricker när jag ska gå ut, när jag ska måla, spela tv-spel etc (Jag fick ett väldigt dåligt resultat på soberliving.se)

Menar, visst kan man ha kul utan alkohol, frågan är varför man ska avstå från något man tycker om?

Jag tror hela det här inlägget egentligen bygger på mitt hat mot organisationer som ska "forma barn till bättre jag" istället för att låta barn vara barn och helt enkelt utforska som de vill.

Vi kan ju börja med att lära barn självkritik, faran med propaganda och att bara för att vargen är klädd i en färgglad t-shirt med coolt graff-tryck och delar ut nyckelband, betyder det inte att vargen är snäll.

Men om man förespråkar själ-aktioner där valutan är pins och kepsar. Be my guest. Låt bara mitt spotify vara.

Om ni ursäktar mig nu så ska jag gå och dricka upp lösningsmedlet under diskbänken.

Mvh,

Arvid

Nej nej nej, samhällsagressioner

Vet inte vad jag tänkte på när jag i brist på annat ville söka inspiration till nya frisyrer som inte heter "nyvaken och oduschad". (Som vart en personlig favorit för mig i några månader nu)

Nej nej nej

Jag inser nu att jag hellre rakar "munk-krans" än att köpa en burk di:Fi blå och praktiskt taget, fistfucka mitt eget huvud till jag ser ut som en karaktär i en mangaserie.

Inget ont om manga, inte alls.

Men jag hävdar fortfarande att om man inte kan göra en "Kamehameha"* så ska man hålla sig borta från hår som kan användas som man kan använda för att riva ost på.

A

*Kamehameha - En attack som fokuserar på användningen av Ki som är bemästrad av olika karaktärer i serien "Dragonball" men kan anses som huvudrollsinnehavaren Goku's signaturemove.

Sökes: Blindtarm

Det hela började i tisdags, klockan 4 närmare bestämt. Kände att magen började värka. Jag måste äta något, tänkte jag.

Klockan 5 - Åt jag en hamburgare, klockan 6 hoppade hamburgaren upp igen med hjälp av två skjutglada fingrar.

Klockan 7 - Övergav jag min första plan "härda som en man" och hoppade direkt över på plan b "dö i fosterställning på sängen".

Klockan 11 - Tänkte jag "jag behöver starkare medecin" och åkte då in på akuten.

Klockan 01.00 - Blev jag inlagd och fick, sweet, sweet morphine för smärtan.

Klockan 05.00 - Mer smärtstillande

Klockan 08.00 - Vaknade jag av underbart besök, sen kom läkaren och bestämde sig för att ge mig den slutgiltiga diagnosen. "Det här är en inflammerad blindtarm till motsatsen är bevisad"

Klockan 11.00 Somnade jag för att vakna upp 3 timmar senare utan blindtarm

Klockan 17.00 Vaknar jag för att äta mitt första mål mat på 48 timmar

Klockan 10.00 Dagen därpå fick jag åka hem, fortfarande utan blindtarm

Några få notiser.

Jag kan tänka mig att när en läkare undersöker en patient med magsmärtor genom att klämma och tillfoga mer smärta. Kan läkaren i fråga antingen minnas eller skriva ned de områden som gör mest ont, för att underlätta sökandet för nästa läkare.

Men icket.

Det tog ungefär SEX "jag ska bara känna lite försiktigt" innan de bestämde sig för att jag hade ont på samma ställe som förr. Och för att förtydliga, bestod ETT "jag ska bara känna lite försiktigt" av omedelbar smärta vid tillfället och sedan "eftervärk" i ungefär 1 timma, då man lönlöst försöker hitta en position som på något sätt ska lätta besvären och tillåta sömn.

När en läkare sätter en sk. port i din arm för att "slippa sticka fler gånger" och ger dig ett falskt leende. Slå honom.

En port innebar att de har någonstans att sätta droppet från första början, för varken fortsatta blodprov eller smärtstillande sattes/togs i låret eller på annan ort i landet "armarna".

Under operationen fick jag dessutom en ny port där droppet skulle sitta.

När någon försöker intala dig att kontakta sjukvårdsupplysningen eller uppsöka akuten pga dina AKUTA magsmärtor. Var inte envis, lyd.

There and back again, without your appendix.

A

Kännandet av avsaknad, som slutar i eufori och barndomsminnen

Trots min bristande förmåga att hålla koll på tid och plats kan jag förnimma mig om att jag en gång, någon jul eller födelsedag, fick en transformersväska av min kära syster Emma. Väskan har behandlats med den vördnad och akt som just en sådan väska borde förvänta sig.

Ursprungligen skulle den åka med mig till alperna men med insikten att jag säkerligen skulle tappa bort den i de österrikiska bergen, fick den stanna hemma. Där den tappades bort ändå. Eller rättare sagt, blev undanstädad.

Idag var jag av någon anledning på jakt efter länge förlorade memoarer, såsom min collegejacka eller min secondhand-tröja från england. Som vanlig hittade jag inte det jag letade efter, men ibland hittar man ett ben ändå!

Vad var det som låg bakom en stor resväska om inte en inte så stor vardagsväska med den gula sigillen för "autobots"* tryckt på utsidan. Glädje.

Vet inte riktigt vad det är med transformers och mig. Serien och filmerna lixom kittlar mina ännu tydligt framträdande.. "Pojk-drag". Något speciellt är det iallafall, det är trots allt ingen annan film som fått mig att fnissa och klappa händerna, om än lite ofrivilligt, (jag ryktes med i filmen) på en fullsatt biograf.

Noone makes my speakers do the rumblies like the voice of optimus prime.

A

*Autobots - Den goda sidan i transformersuniversumet och raka motsatsen till de genomonda "decepticons"

Udda mat, udda kväll, överraskande positivt

Idag blev jag bootycallad av min gode vän Petter, eller rättare sagt frågade min gode vän Petter vad eran tillgivne bloggare skulle göra kvällen till ära. Sen kastade jag mig naken på honom och i princip offrade min vänstra arm för att få hitta på något i hans umgänge. (Hör och häpna så har vi inte umgåtts med varandra på länge och min överdrivna glädje var därför befogad.)

Hursomhelst började kvällssysslan med försening från min sida, då jag är en hopplös tidsoptimist som alltid är sen till allting. Idag var förseningen orsakad av ett uppskjutet terrariebygge som nu äntligen börjar se någorlunda.. avklarat ut. Låda check, lister check, saknas: lampskydd, glas.

Can't wait to get you home snakeysnake!

Efter en lätt försening på en.. tja.. timma hit och dit, anlände jag på plats och det var då dags för omedelbar matlagning. Eller, nåja, så omedelbar den kunde bli med tanke på att vid min ankomst redan befann sig ett redan uppvärmt och uppstartat Xbox, med 2 dosor, inne i vardagsrummet. Tillsammans med en lätt mängd skitsnack som låg utstrött på golvet.

Och efter en kort konsultering gällande smaklökarnas vilja för kvällen, läste menyn ungefär: Tortillawraps, wookgrönsaker, köttbullar och sötsur sås.

Förvånansvärd idé, smaken ännu mer förvånansvärt god!

Efterrätt läser: Kaffe och munkar, eller Dofféts eller, Coffuts. (Ber om ursäkt för spontant kvällshumor) Även det en riktig toasterfemma.

Allt som allt, en riktigt bra middag!

Mätta och belåtna, dator öppnades för att se på olika ting som vi hittat under vår "icke-umgängliga" tid och en stund senare hade beslutet fattats, kvällen var spikad. Vi skulle skriva ut papercraft-ritningar på inget mindre än "the Millenium Falcon"* för att sedan slipa de tillgängliga modellverktygen (skalpell, linjal och lim som vi köpte på Maxi) och vika skiten.

Det tog några timmar av utnötta fingrar, nackbesvär och ett stycke Power King, för att klippa ut alla delar och påbörja den inte ännu färdiga, slutproduktionen, assembly'n i brist på ett passande svenskt ord. Fortsättning följer och bild kommer, troligtvis inte men möjligtvis, läggas upp på den färdiga modellen.

Bara för att göra er avundsjuka självklart.

Men så, är härmed den första av, förhoppningsvis, många kommande "pysselmåndagar" invigd och avslutad. Jag vill tacka de medverkande med en applåd och även de mer passiva som trots bristande intresse för pappersarbetet, faktiskt spenderade fler minuter i välengagerade och upplyftande samtal med de två energidryck-tankade skaparnissarna vid köksbordet.

Tack för en bra kväll,

May the force be with you, always.

A

*"The Millenium Falcon" - Även känd som "the flying piece of junk" men som trots smeknamnet, utförde den mytomspunna "Kessel run"* på mindre än 12 "Parsecs"* och för er som TROTS beskrivningen, fortfarande kliar er i skägget eller förundras över vilken oändligt ovärdelig kunskap som måste vila i min hjärna, är "tMF" Han Solo's skepp i filmserien Star Wars.

Hopp, ångest, vart kommer tomatkränkningen in?

När jag var yngre hävdade min mor att jag levde på luft.

Motvilligt måste jag även erkänna min extrema kräsenhet när det gällde dåtidens föda, jag åt nästan aldrig och när jag gjorde det var den enda godkända menyn något i stil med, "pannkaka" eller "makaroner och köttbullar".

Grytor, nej tack, stuvning, ännu värre, Crepés med räkfyllning, döda mig.

Jag hatade även snabbmat för att de alltid envisades med dressing, saltgurka, tomat, lök etc etc. Och meningen "Bara sallad och ketchup" har mina kära föräldrar fått säga mer än en gång. (Då sagd bloggare inte ännu nådde upp över disken)

Många år senare har jag, trots att jag vuxit upp och idag äter både indisk currygryta och etiopisk köttstuvning, fortfarande ett ihärdigt och återkommande hatobjekt.

Jag har sedan länge, som många av mina vänner vet, vägrat äta tomater i dess råa tillstånd. Av många anledningar kan jag lista de 3 främsta, allergi, smak och konsistens (dvs, konsistensen av innandömet som närmast kan liknas med ordet "manet" eller eventuellt så nära "ektoplasma"* som min fantasi kan tänka sig.)

Jag har sedan länge himlat med ögonen åt de personer som envisas med kommentar såsom "Men tomater som är så gott" och därefter gluffsat i sig den röda manetsörjan som för att demonstrera den extas som deras smaklökar befinner sig i när de översköljs av blodfärgade grönsaker.

Jag har sedan länge trott att jag förevigt skulle vandra ensam med denna bördan på mina axlar, att jag för evigt skulle vara ensam om att beställa kebab "utan tomat". Men ibland slänger de högre makterna ett ben lite här och var.

Igår trodde jag nämligen att historien skulle upprepas, jag skulle behöva ta kampen ännu en gång, "tomater är äckligt", "nej det är gott", "nej äckligt" osv. Men hör och häpna, det finns folk därute, som precis som jag, "tomatvägrar". Jag träffade som sagt en av dem igår och inte nog med det, två till senast nu vid lunch.

Detta leder mitt normalt sett, samhälsskeptiska och negativa jag in på en ny väg där jag inser att det faktiskt finns hopp för universum, tack för det.

Må kraften vara med er tappra själar.

A

Ps. Ni som hävdar att om man gillar ketchup så borde man gilla tomater för att det är "samma sak", nackskott, direkt.

*ektoplasma - Ektoplasma påstås vara ett vanligen vitt eller grått gelatinliknande material som utsöndras från ett spiritistisktmediums kropp under djup trans. I spiritistiska kretsar menar man att ektoplasma är fysisk "tyngd" som skapas närandar och andra eteriska former materialiseras.

Eller, för er som sett mysteriet på greveholm, omnämns även ektoplasma som "spöksnor".

Allmän frustration, lösning, påhittighet och glädje

Jag finner ofta att jag analyserar personer i min omgivning, om än ibland lite för mycket.

Men på något sätt ser jag själva analysen som mitt sätt att placera sagd person i tillhörande fack, störande, uppfriskande, snygg, ful, intressant, gillar grönsaker osv. Det tillhörande facket hjälper mig i sin tur att ta beslutet gällande den grad av engagemang jag vill tillägna sagd person, som valt att mingla just med mig eller åtminstone i min närhet.

Ofta väljer jag att engagera mig för mycket och trots bättre vetande står man där sen, med en felmärkt kartläggning gällande en människas natur och den eventuella sexuella läggningen.

Självklart kan man bli frustrerad över sagd person, som på något sätt förblindar och trots mina mentala fack, valt att bortse från dem och som genom trolldom hamnat på skrivbordet hellre än inuti den korrekta platsen, byrålådan. Efter många analytiska processer hamnar dock personen i fråga oftast i rätt fack och målet läggs ned.

Universum, åter i balans.

Men ibland väljer jag även att söka mig in på helt okänd mark, där främmande djur, konstig mat, konstiga språk och även sättet att känna är nytt. Lokalbefolkningen, med en inneboende illvilja mot reptiler, väljer ofta att sträcka ut sina händer för att hjälpa och helt enkelt visa vägen. Där varenda frys har ismaskin, barnsäker eller ej och det eventuella te'et förekommer med en lätt smak av exotisk frukt.

Här känner jag mig ytterst konfunderad, den generella konsensusen förtäljer mig att det finns monster att vänta, men trots varningar och dylikt, känner jag, bortsett från min allmäna förvirring, "jag har hittat hem."

Konstig bara, att vad som krävdes inte alls var välbekant mark, gammalt och invant, utan en reptilhatande lokalbefolkning, med en förkärlek för skor och viss tortyr.

Någon sa en gång till mig (eller egentligen inte, men det är en replik i en film), "I'm merely remarking upon the paradox of asking a masked man, who he is"

Det är väldigt skönt att tillslut ta av sig masken och bara vara. Bara vara den röran och kompotten av känslor, tankar, funderingar, hat och glädje som vi människor är.

A